Älskling, känner hur tårarna rinner ned för kinden när jag skriver de. Kommer ihåg så jävla bra när jag var din och du kallade mig de. När jag var den enda tjejen för dig. När du var den enda för mig...
Intalar mig själv att det kommer att bli bättre, att det var falska känslor. Men det stoppar inte tårarna.
Ligger vaken på natten och tänker på oss, vart det gick fel.
Vet inte hur jag skulle må om jag inte kunde tränga undan alla känslor. Är glad att jag inte hann öppna mig, hade mått tusen gånger sämre då. Det börjar dock brista nu. Kan hålla fasaden uppe för allmänheten men i mörkret så tappar jag de. Vill bara ligga och gråta, vill skita i allt och bara åka bort. Glömma dig..
Men hur kan man glömma killen man älskar? Måste gå vidare.
Är så jävla frustrerade att veta att du inte bryr dig. Du tappade dina känslor. Du behöver inte vara ledsen, du behöver inte ligga och tänka på mig. Du kan gå vidare utan problem, fortsätta som vanligt.
Medan jag får kämpa för att i alla fall se glad ut.
Inga flera misstag nu. Försöker hitta den dämpade känslan. Svårt att fucka upp en själv. Drack sprit även om jag inte borde... Blev svag för ett ögonblick. Dumt nog. Den dämpande känslan som alkohol ger, underbar. Dock inte den bästa för mig, men det sket jag i då. Får aldrig bli så igen.
What wouldn't you do to get away from that killing feeling inside of you..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar