Avskrivning..

Jag är så jävla ledsen och arg. På mig själv och på dej. Hur kunde jag låta dig säga alla saker du sa och låta dig trycka ner mig? Varför stod jag inte upp för mig själv! Jag är trött på att allt är mitt fel och jag är trött på din dubbelmoral mot mig. Jag får leka med personen men aldrig tycka om dom. Du pressar mig till att ha sex med dom sen kallar du mig hora. Jag vet att det sket sig för dig och den du gillade. Och jag respekterade det och glömde alla dina misstag. Frågan är bara hur mycket jag måste glömma. Jag har ignorerat allt du gjort nu och innan men nu äre fan slut på det. Kan du inte klaga på saker jag gör klagar du på andra och förstör för dom. Varför? Vad vinner du på att sabba för andra?! Du väcker så många undermedvetna känslor när du gör såhär. Du tvingar fram saker som jag förtränger. Saker som jag aldrig vill minnas. Saker som att du ljög för mig. Att du höll undan något som pajade hela mig mentalt. Jag vill inte behöva säga ifrån för att du ska känna mig tillräckligt bra för att förstå att du går för långt. Kan du inte bara vakna upp ur din lilla fantasivärld och fatta vad som händer omkring dig. Hur roligt tror du det känns för mig och folk omkring dig allmänt? Varför tror du ingen pallar träffa dig eller svara när du ringer. Det känns fan seriöst jobbigt att veta att jag har sagt ifrån när personer har velat säga ifrån. Jag vill inte att du ska må dåligt. Jag vill inte att folk ska säga ifrån fel. Jag känner dig, jag vet vad du behöver höra för att fatta men inte känna dig dålig. 

Vakna upp någon gång och inse att även du kan göra fel..